Ja va ska man göra.

Så nu efter några dagars slit å bråk med bandagebyte å värktabletter så ska då Orne vara utan bandage och eftersom det gått så bra utan tratt innan så va de ju klart att det inte skulle funka nu.
Det har ju resulterat i att det inte står en pinal på samma plats som det gjort, för han ska ju förståss gå så nära allt att han fastnar och tar med sig/ river omkull allt.
Så idag när jag kom hem från jobbet så kikade jag in mot hunngårn så ser jag en tratt me en hunn fast satt i men ingen stövare...hmmm jaja tänkte jag, han ligger väl inne i kojan, men han brukar ju alltid komma fram när jag svänger in.
Hann inte mer än tänka dessa ord så ser jag något komma farande från skogen på min vänstra sida i en jävla fart och där kom han den lille***¤@, hur nöjd som heldst att vara ute lös. Tja inte mycke att göra åt nu så ja parkerar bilen och går till dörren och lydig som kräket är så hänger han ju på in utan problem.
Jägare som jag är så kunde jag ju inte hålla mig utan var ju tvungen att gå efter spåren hans och kika vart han varit och vad han pysslat med. Först såg jag att han hållt på att reta den där sjuka saken i hunngårn och sprungit fram och tillbaka längs stängslet ca 452 ggr med en steglängd på 7m, sedan hade han sprungit in i skogen bredvid huset och hållt på ett bra tag med att reda ut både harspår och rävspår, och som det såg ut på backen så hade han hållt på ett tag med detta.
Ja de e ju inte kul att ha en hund som smiter men samtidigt så blir ja ju lite gla att han ha intresse för jakt och tar tillfället i akt att träna när den där husse e på jobbe.